Jag skriver nästan aldrig här längre, utan alla tankar, känslor och ord hamnar på kollegeblockssidor och i mobilanteckningarna istället. I veckan föll den första snön över oss, och i mörkret under cykelturen till busshållplatsen på morgonen lyssnade jag på den här listan och önskade att det var december. På busshållplatsen står Oskar och väntar på mig med bilen, och tillsammans åker vi till Forserum för att arbeta. Hela dagen går jullistan varm i hörlurarna och allt som oftast kikar jag ut genom fönstret på den fallande snön. 

När klockan ljöd för sista gången igår eftermiddags så var det en stor tyng som lyftes från mina axlar i och med att de långa arbetspassen i forserum numera är över. I morse fick jag dock bekräftelse på att jag nog jobbat lite för mycket de senaste veckorna. När jag kom fram till jobbet i klädbutiken i morse så tittade mina kollegor på mig och undrade vad jag gjorde där, det är ju min lediga lördag. Så det var bara för mig att styra hemåt igen och krypa ner i soffan för att kika på känn ingen sorg som äntligen kommit ut på dvd. 

Nu måste jag också berätta om igår kväll! Då tog jag med mig min syster för att se på bio, The hunger games - catching fire närmare bestämt. Och oj vad vi har längtat efter den här filmen Linnea och jag. och den var precis så bra som vi hoppats på. Allt som vi föreställt oss stämde precis, och efter 2 timmar och tjugo minuter gick vi från biografen i ett enda stort lyckorus. Ni som ännu inte sett den, hoppa in på närmsta biograf och se den nu nu nu!