Gårdagskvällen spenderades på en balkong omringad av personer jag både delade filt, ölburkar och cigaretter med. Om att sitta där till gryningen och titta på stjärnorna. Om att vakna i ett lika ljust rum som man somnat i efter alldeles för få timmars sömn. Jag fäller ensamma tårar i ren frustration när jag sliter lakanen ur min säng i ett desperat försök att döva ensamheten som endast varat några timmar. Men vetskapen om att den kommer fortlöpa under hela veckan gör mig förtvivlad.

Om att skratta i köket och prata i telefon i källaren klockan 01.58. Glömma morgondagens bekymmer utan hjälpa av alkohol och vandra hem tillsammans med sin bästa vän morgonen efter.

- S