In times like these I don't want to be a superstar
Vandra under en mjölkgrå himmel med Regina Spektor som också sjunger om kärlek. Hennes röst påminner mig om cykelturer tidigt på morgonen i shorts och brunbrännda ben. Solblekt hår och ljumma vindar. När jag vandrar under den mjölkgrå himmlen och Regina sjunger längar jag efter att mina converse inte ska bli blöta av slask, utan istället trampa runt i gräs. Jag längar efter att gå runt i skogen och höra fåglar, se löv och vara varm. Istället för vad jag gjorde idag. jag runt i skogen. Min vanliga väg. Den jag kan utan och innan. Varenda sväng och varenda backe. utan att tänka, utan att se kan jag gå denna väg. Jag har gått där så många gånger. Nästa alltid ensam. Men jag är aldrig rädd. Har aldrig varit det. Inte där. Förrän ikväll. Jag var livrädd. Ville bara därifrån. Jag har aldrig kännt så förr. Inte där. Jag blev nästan mer rädd för hur jag kännde än för vad jag nu var rädd för.
kanske var det mörket. Men det har aldrig skrämt mig förut.
När jag går längsmed staketet runt regementet snurrar mängder av tankar in och ut genom mitt huvud. Ofta är de bra. Och ofta glömmer jag dem sekunden efter att jag tänkt dem. Men många av dem skriver jag ner. När jag sitter på lektioner eller var jag än är förflyttas allt från mitt huvud till mobilen. Utkast (67) varenda tanke eller känsla. Skriver mängder av sms-poesi som också hamnar i utkast (67)
Ibland verkar det som om de allra mörkaste och tyngsta molen hänger just över mig. Bara några centimeter över just mitt huvud. Men om man lyfter blicken. Tittar frammåt. Så ser man, horisonten. Där är det ljusare. Molen skingras och solen kanske tillochmed bryter igenom. Ljuset finns där framme. Och om jag bara fortsätter gå så kommer jag att nå horisonten. Ljuset. Fortsätt frammåt. Snart är jag framme.
Om jag istället tittar ner mot marken blir jag rädd. Om jag faller är det bara 1 meter och 67 cm innan jag träffar marken. Slår i med otrolig kraft.
Om man istället tittat uppåt, mot himmlen. Dit är det så mycket längre. Skulle något falla därifrån hinner man förbereda sig. Man hinner förmodligen förbereda sig och akta sig för fallet. Om man tittar uppåt. Mot himmlen. Ljuset.
Någon dag ska jag försöka berätta för er vem jag är. Hur jag är. Hur jag fungerar. Jag ska bara komma på det själv.
- S