Hon som håller mig flytande
När jag står ensam kvar på tå och ytan inte går att nå. Då är du den som lyfter mig. Håller mitt huvud över vattnet. När snön yr och fyller varenda steg skottade du en gång till ditt hem och släpte in mig i din värme. När det stormar och jag är osäker på om jag står tillräckligt stadigt för att inte flyga iväg sträcker du ut en hand och håller mig kvar på marken. När solen lyser och livet är fantastisk vill jag dela det med dig. De stunder när vi inte kan sluta le, vill jag aldrig förlora. När dimman är tät som mjölk och jag inte ser vart jag ska gå längre är du ett ljus som visar vägen. Du kan få mig att lyfta från marken och trotsa dragningskraften. Vi kan flyga tillsammans. Med dig känns dragningskraften klen och tillsammans kan vi trotsa Newton. Varenda ord känns. Du är den som kan få mig från hundra till noll med några få ord. Och den enda som kan få mig tillbaka. Det är henne jag pratar om. Hon den fina till höger. Hon som jag är så glad att jag har. Hon som jag vill ska vara lycklig. Även om hon försvinner vill jag att hon ska göra det om det gör henne lycklig. För jag vill lyfta henne på samma sätt som hon lyfter mig. Jag vill inte vara den som tynger henne till botten. Jag vill vara luften i hennes lungor som får henne att lyfta. Att flyga.
För jag älskar henne