- I was honest when I told you We're as cryptic as the moon

I was honest when I told you We're as cryptic as the moon

tisdag, åttonde mars och internationella kvinnodagen. snön har lagt sig som ett dämpande täcke över asfalten igen trots att termometern visar plusgrader. jag är precis påväg ut för en promenad tillsammans med Elina som jag inte sett på månader och som hunnit få en liten son sen sist vi sågs.

det är så mycket men samtidigt ingenting som händer och jag har helt tappat bort inspiration till att skriva. det är därför det ekat så tomt här på sistone. jag har hittat ett skönt lugn i att vara hemma här på dagarna, och det är välbehövligt för mig att få gå upp på morgonen, äta min frukost och göra min yoga. dagarna fortsätter ofta i samma lugn och jag har äntligen kommit över rastlöshetströskeln och börjat njuta av lugnet.

för några veckor sedan bestämde Linnea och jag oss för att ge oss ut på förmiddagsäventyr och klättrade upp för ett litet berg med kanelbullar och kaffe i ryggsäcken. vi satt där och begrundade utsikten och diskuterade livsfrågor precis som alltid.

jag tar mig äntligen tiden att baka både bullar bröd och morotskakor igen. för trots att det var underbart att få baka på arbetstid i edinburgh är det något speciellt med att baka bara för min egen skull. det har alltid varit min typ av terapi att mixa ägg och socker.

för ungefär en vecka sedan fyllde pappa femtio år och vi firade med fyrtio graders feber och skaldjursmiddag. vi skulle egentligen åkt iväg till en hemlig destination för att fira honom, men det får bli om en vecka istället.

jag spenderar också mycket tid här hemma med att planera för framtiden som ligger närmare än jag kan förstå. jag har nämligen bokat mig en flygbiljett ner till Sri Lanka redan den tredje april. där nere väntar äventyr, surfbrädor, berg och regnskog och jag är så peppad! två äventyrskantade månader väntar och jag längtar.

- S