edinburgh har börjat dofta just som asfalt gör om hösten när löven ligger klistrade mot marken. det är regnstänk och solnedgångar genom sovrumsfönstret och snäckor från havet på fönsterbrädet. i fredags rev och slet en känslostorm innanför bröstkorgen och jag åkte ut till havet för att samla snäckor och energi. jag snörade av mig mina svarta kängor och grävde tårna djup djup ner i sanden som var fuktig av regnet och oktober. men trots att det är oktober och trots att jag befinner mig i Storbritannien kan jag fortfarande doppa fingertopparna i havet, och det är väl egentligen det som behövs för att jag ska få lite ro i själen,
jag fördriver tiden på cafe för att jag inte orkar gå hem och överlever mestadels på earl grey och fruit scones. så brittisk har jag alltså blivit. dock snörar jag fortfarande på mig skorna med sand mellan tårna och det lugnar min rastlösa saltvattenssjäl något.
fina bilder!