Det är väl ungefär nu jag ska skriva ett inlägg om resefeber, tårdrypande avsked och packningspanik. och tro mig, allt det där är ungefär vad som upptar min vardag just nu. Hallgolvet är överfullt av saker kring den uppslagna och oroväckande tomma resväskan. packlistan med kanske bara hälften av det jag faktiskt behöver ha med mig ligger där någonstans under kaoset. Men istället för att ta tag i det sätter jag mig i soffan med en bok och äter choklad. 

Det är tusen saker som ska hinnas med, mängder av avsked som måste tas och mitt i allt kanske jag ska hinna med och njuta och bli exalterad över allt som ligger framför mig. men det känns fortfarande så himla långt borta och ganska overkligt. 

Jag ska flyga nästan 1583 mil hemifrån på tisdag och när det snöar utanför sovrumsfönstret som det gör just nu känns tanken på detta bara så himla bra. jag ska göra mitt livs resa och jag hoppas att ni kommer följa med mig här. Jag ska verkligen försöka hålla er uppdaterade, och lovar att emellanåt ta en liten paus från att leva livet för att berätta allt för er. 

 

puss och kram