Det är den sjuttonde november och jag kan inte låta bli att tänka på just den här dagen för ett år sedan. Hur annorlund allt var då. Det var en lördag då och vi ordnade med fest. Fest i ett då så välbekant hus som numera är okänt för oss. Vi ordnade fest för honom som då var en av våra närmsta vänner och bakade kladdkaka med frosting på toppen. 

Jag tänker på hur annorlunda allt var då, men hur obehaglligt välbekant allt känns nu. för det var ju vid precis den här tiden förra året jag fällde uppgivna tårar hos mamma över tröttheten, kraven och stressen. Denna dagen förra året föll snön och det var nästan 17 minusgrader utanför dörren när festen tog slut. Idag skiner solen och jag låtsas att det är juli genom att äta färska jordgubbar i vaniljyoghurten till frukost. 

 

- S