som jag minns det var det lätt, även när vi trillade omkull

Varma kroppar som studsar i takt till blinkande ljus och dunkande mark. Får ingen luft, blir knuffad runt. Jag dansar och känner musiken överallt. Allt går så fort, andas andas. Det är så varmt. Alla sjunger i takt. Någon försöker prata men jag hör inte ett dugg. Letar mig ut, blinkande ljus. Allting snurrar runt. Vi går på rad, sotiga barn höga på livet och osäkerheten från översta hyllan i garderoben. Följde med dig hem igår, för ingen vill vara själv. Barfota fötter cyklade genom hela staden idag. Åh, det här var värt att dö för, jag tror mitt hjärta blöder!
Ett alldeles för Maggio-inspererat inlägg om helgens stadsfest som var så fantastisk!
Ger er en glad bild från linköping som lite kan liknas vid känslan från helgen. För precis så höga som ballongerna var vi. Vi hade kunnat flyga och trotsa Newton i den sviktande betongen inatt.

- S
Allmänt | | Kommentera |
Upp